I min praktik intresserar jag mig för hur teknik och elektronik, i kombination med hantverk, kan påverka förståelsen av oss själva och vår roll i olika sammanhang. Jag undersöker hur teknik och konsthantverk kan användas som verktyg för att väcka nya tankar, förskjuta gränser eller synliggöra maktförhållanden. Mitt främsta material är glas och i det här projektet har jag arbetat med alternativa representationer av kvinnokroppen, med glasblåsning och min egen kropp som utgångspunkt.

Jag har registrerat mina muskler med muskelsensorer när jag blåser glas. Sedan har ett specialskrivet program i datorn gjort om värdena som sensorerna samlar in till tredimensionella former, som jag sedan har blåst i glas. De nya objekten gestaltar kroppen som handlingar och musklers arbete. Kroppen gör avtryck i glaset och glashantverket gör avtryck i kroppen. Hur kroppar representeras påverkar oss.

Jag har fått hjälp av många personer i mitt projekt men vill rikta ett extra stort tack till Magnus Ahltorp, Pär Brännström och Johan Nilsson.