This spring marks the 50th anniversary of the opening of the arts and crafts exhibition Form Fantasi at the Liljevalch art venue. This exhibition was criticized even then for its outdated approach to crafts, but its definitions are still clung to, and they still affect the perception of crafts and its practitioners. In the exhibition catalogue, Arthur Hald and Dag Widman write that crafts are encumbered by an “emotional limitation” due to the craftsman’s commitment to the material, and that “Psychologically, his work exists within a sphere dominated by joy and proximity to life, which also encompasses melancholy nuances but where there is hardly ever room for expressions of revolt, despair or fear.” This is a definition that guarantees a sensory experience completely free from any form of discomfort.
Let’s make it clear right now that this is not the kind of craft that we meet here at Konstfack today!

Walking around this year’s degree exhibition, we are faced with Master’s projects from Ceramics & Glass, which in various ways are based in a commitment to our time, and which do not shy away from complexity. Projects where the material carry a story, but carries it beyond the material itself. Through hard work in the studio and critical reflection, both within and outside their own field, through risk taking and curiosity, this year’s Master’s students create a contemporary relevance for a long practice, steeped in tradition. This is not, however, about a comfortably quiet existence. It is about movement in and through materials, material contexts and making. It is about meetings where we have a chance to move together, beyond what you can see standing on your own. We who have had the pleasure of working with this year’s graduates – Emilie Ackerman, Moa Andersson, Christofer Blixt, Diana Butucariu, Karin Frankenstein, Emilie Magnusson and Sonja Tanner – are pleased to wish them all the best in their future work. We look forward to following your success!

Agneta Linton
Guest lecturer in Ceramics & Glass

I vår är det 50 år sedan konsthantverksutställningen Form fantasi slog upp portarna på Liljevalchs konsthall. En utställning som redan då kritiserades för sin förlegade inställning till konsthantverket, men vars definitioner envist hängt kvar och fortfarande påverkar synen på konsthantverk och dess utövare. I katalogen skriver Arthur Hald och Dag Widman att konsthantverk är behäftat med en ”känslomässig begränsning” på grund av konsthantverkarens engagemang i materialet och att ”Psykologiskt finns hans verk inom en sfär som domineras av glädje och livsnärhet, som också rymmer vemodets skiftningar, men där det så gott som aldrig finns plats för uttryck av revolt, förtvivlan eller skräck.” En definition som garanterar en sinnlig upplevelse, befriad från alla former av obehag.
Låt oss direkt slå fast att detta inte är det konsthantverk som vi möter på Konstfack idag!

I en vandring runt årets examansutställning möter vi masterprojekt från Keramik och Glas som på olika sätt bottnar i ett engagemang för vår samtid och som inte väjer för det komplexa. Arbeten där materialet får bära berättelsen, men landar den bortom sig själv. Genom hårt studioarbete och kritisk reflektion, både inom och utom det egna fältet, genom risktaganden och nyfikenhet skapar årets masterstudenter samtida relevans för en lång och traditionsrik praktik. Det handlar dock inte om en behagligt stilla tillvaro. Det handlar om förflyttning i och genom material, materiella kontexter och görande. Det handlar om möten där vi får chansen att förflytta oss tillsammans bortom det man kan se när man står själv. Vi som haft förmånen att få arbeta med årets examensstudenter – Emilie Ackerman, Moa Andersson, Christofer Blixt, Diana Butucariu, Karin Frankenstein, Emilie Magnusson och Sonja Tanner – är glada över att få önska dem lycka till i sitt fortsatta arbete. Vi ser fram emot att få följa er!

Agneta Linton
Gästlärare på Keramik och Glas