Jewellery will touch you. Corpus objects will be touched by you. Understanding the difference between the two kinds of physical interaction with objects is essential in order to comprehend the serious play provided by the work of Ädellab’s graduates.
Jewellery, when worn, possesses a quality of being adoptable into the perception of a physical self; into the intimacy of a perceived identity. The object and the “self” can become identical for certain moments or be in symbioses for other occasions.
Within the field of corpus the objects remain separated from the human body unless they are put to use through a physical interaction. The spoon is put into the mouth, the handle is grasped, or the bowl is lifted. Corpus objects become physically experienced when serving a practical purpose for human beings. When corpus objects are not in use, they are objects with social functions, marking the construction of a specific identity within a social environment.
This social function however, is common for all objects created by the 2014 Master’s graduates. The physical interaction with the pieces serve merely as a vehicle to punctuate our social bodies, to extend the perception beyond normative identities and question the intimacy of the individual in relation to the public realm.
The graduate students’ works are extending jewellery and corpus from being objects of personal experiences into being objects engaging in the discourse of normative thinking; objects interacting in the society.
Karen Pontoppidan
Professor of Jewellery and Corpus Art
Smycken kommer att beröra dig. Corpusobjekt kommer att beröras av dig. Att förstå skillnaden mellan de två typerna av fysiskt samspel med ett objekt är väsentligt för att förstå den allvarliga lek som årets avgångsklass i Ädellab erbjuder.
När smycken bärs kan de införlivas i uppfattningen av det fysiska jaget, bli en del av den intimt upplevda identiteten. Objektet och “jaget” kan under vissa ögonblick bli identiska, eller emellanåt leva i symbios.
Inom corpusfältet förblir objekt separata från den mänskliga kroppen såvida de inte nyttjas genom fysisk interaktion. Skeden förs in i munnen, skaftet greppas eller skålen lyfts. Corpusobjekt upplevs fysiskt när de används av människor för praktiska ändamål. När corpusobjekt inte används så är de objekt med sociala funktioner. De markerar konstruerandet av en egen identitet i en social miljö.
Denna sociala funktion är dock gemensam för alla objekt som skapats av 2014 års mastersstudenter. Det fysiska samspelet med föremålen fungerar enbart som ett sätt att poängtera våra sociala kroppar, ett sätt att utvidga föreställningar bortom normativa identiteter och ett sätt att ifrågasätta individuell intimitet i relation till offentligheten.
Avgångsstudenternas arbeten utvidgar smyckeskonst och corpus från objekt för personliga erfarenheter till objekt som deltar i diskursen om normativt tänkande – objekt i samspel med samhället.
Karen Pontoppidan
Professor i metall- och smyckeskonst