Människans känslor är flyktiga och spontana. Ändå utgör de kärnan i vår mänsklighet och spelar en väsentlig roll i såväl enskilda relationer som globala utmaningar.

Rädsla är en av dessa känslor. Det är ett kontrollverktyg, en inneboende mänsklig upplevelse, en överlevnadsmekanism och ett varseblivningsinstrument. Rädslan fyller en grundläggande evolutionär funktion, men bär på negativa konnotationer. I det här projektet undersöks rädslans roll i människans utveckling på ett sätt som till slut utmanar de moraliska och etiska normer vi följer. Eftersom människorna fortfarande har svårt att förstå varandra och fortsätter utöva våld, hemskheter och brutalitet i form av fysiska och psykiska övergrepp är det av största vikt att förstå den fysiologiska upplevelsen av rädsla.

Det här projektet syftar till att externalisera rädslans kroppsliga innehåll och dela det kollektivt för att kunna reflektera över dess tillämpning. Genom en upplevelse av rädslans sensoriska effekter undersöks gränserna för vår empati.