Konstfack Degree Exhibition 2014 / Vårutställning 2014
(Photo: Jasmin Storch )
I am interested in humans, bodies, movements, directions and how they affect each other. Co-operations between people that occasionally, possibly, do not work. Can we as humans stand alone, or is interdependence necessary to reach our full potential? Can we experience loneliness in spite of co-existence? And can we feel togetherness in our loneliness?
I have created objects in which I hope the observer can recognize themselves in the emotions I wish to communicate. It may be about shame; shame for not fitting in, not belonging, or a nagging sensation that you are not “right”. It may be the dark side which can arise through togetherness, like being situated in an environment where you are surrounded by people but still do not feel you belong; the feeling of release that a self-imposed seclusion can give.
Jag är intresserad av människor, kroppar, rörelser, riktningar och deras påverkan på varandra. Samspel mellan personer, som stundtals möjligtvis inte fungerar alls.
Kan vi som personer vara fristående eller är vi beroende av varandra för att komma till vår rätt? Kan vi känna ensamhet trots att vi befinner oss i gemenskap? Och kan vi känna gemenskap i vår ensamhet?
Jag har gjort objekt i vilka jag hoppas att betraktaren kan känna igen sig i de känslor jag vill förmedla. Det kan handla om skam över att inte passa in, att inte känna sig hemma, en skavande känsla av att inte vara ”rätt”. Det kan vara den mörka sidan som kan komma ur gemenskap som att vara i en miljö med folk runt omkring en och att ändå inte känna samhörighet. Men också känslan av frigörelse som en självvald ensamhet kan ge.
