Sound is movement, communication and physics all at the same time. Sound can create form and shape, it can be profoundly disturbing and perhaps more than anything provoke instantaneous emotional responses. And yet, somehow, this does not seem to be satisfactory. We still need to add images or linguistic metaphors to try and visualize it; comparing music with ocean waves, recognizing patterns from nature in sound frequencies, or naming noise by its white or pink color. We haven’t developed a sufficient vocabulary for sound and the aim of giving an exact picture of it is unattainable. Phonautograph is a film about sound. It deals with the history of capturing, preserving and reproducing sound frequencies as graphic images.
Ljud är rörelse, kommunikation och fysik på en och samma gång. Ljud kan ge upphov till form och konturer, det kan vara djupt störande och, kanske mer än något annat, väcka spontana känslomässiga reaktioner. Och ändå tycks det inte räcka till. Vi har fortfarande ett behov av att lägga till bilder eller språkliga metaforer för att försöka åskådliggöra ljuden. Vi jämför musik med havsvågor när ljudfrekvenserna påminner oss om mönster från naturen eller beskriver brus utifrån dess färg, vitt eller skärt. Vi har inte utvecklat någon heltäckande vokabulär för ljud, och att exakt återge ljudet i bild är inte möjligt. Phonautograph är en film om ljud. Den anlägger ett historiskt perspektiv på att fånga, bevara och återge ljudfrekvenser som grafiska bilder.