Konstfack Degree Exhibition 2014 / Vårutställning 2014
Eat here, sleep there, walk here, take the car there – architecture is a constant manual that we must relate to. What happens if I just turn my view of reality slightly; look at it from a new perspective? I mix chance with intuition and knowledge of my own spatial experiences. By setting up clear rules for how I should work with chance as a tool, I am forced to some extent to leave aspects like function and rationality behind in the creative stage. The resulting spaces are sometimes functional and sometimes irrational. It is not predetermined how a person should relate to these spaces, how they should act, or what they should do. What is created when architecture is in the borderland between concrete and abstract, between architectural shapes and proportions that our bodies recognize (floor, ceiling, door, window) and shapes that we cannot relate to as clearly? I start in what I see, analyze the architecture from inside the rooms I live in, I abstract, I twist and turn, add layers to layers. Can I get something new out of this; something more, something else?
Äta här, sova där, promenera här, åka bil där – arkitekturen är ständigt en manual att förhålla sig till. Vad händer om jag bara vrider på min bild av verkligheten en aning; tittar från ett nytt perspektiv? Jag blandar slump med intuition och kunskaper från egna rumsliga erfarenheter. Genom att sätta upp tydliga regler för hur jag arbetar med slumpen som verktyg tvingas jag i en viss utsträckning lämna aspekter som funktion och rationalitet i det skapande stadiet. Resultatet blir rum som ibland är funktionella och ibland irrationella. Det är inte förutbestämt hur man ska förhålla sig till rummen, hur man ska bete sig eller vad man ska göra. Vad uppstår när arkitekturen befinner sig i gränslandet mellan det konkreta och det abstrakta, mellan arkitektoniska former och proportioner som vi känner igen med våra kroppar (golv, tak, dörr, fönster) och former som vi inte relaterar till lika tydligt? Jag utgår ifrån det jag ser, analyserar arkitekturen inifrån rummen jag lever i, jag abstraherar, jag vrider och vänder, lägger lager på lager. Kan det ge mig något nytt, något mer, något annat?
