Fans are obsessed. They have lost their agency and become brainwashed consumers of media. I recognize this stereotype because I’ve been fed it from popular culture my whole life. The thing is, I’ve never seen my fellow fans as duped drones. In fandom, I see feminist intellectuals writing meta on the women portrayed within their chosen text, I see storytellers exploring the depths and complexities of characters and worlds presented through fan fiction, I see autodidactic video editors make fanvids that exceed official movie trailers in moving me emotionally.
Fandom is explained by Mark Duffett as a “sociocultural phenomenon associated with modern capitalist societies, electronic media, mass culture and public performance.” I want to show you what that means exactly.
*Understanding Fandom. Bloomsbury, 2013.
Fans är besatta. De har förlorat sitt aktörskap och blir till hjärntvättade mediekonsumenter. Jag känner igen den här stereotypen eftersom populärkulturen har matat mig med den under hela mitt liv. Men saken är den att jag faktiskt aldrig sett mina medfans som duperade robotar. Bland fansen ser jag intellektuella feminister som skriver meta om kvinnorna i sina favorittexter, jag ser historieberättare som utforskar rollfigurers och världars djup och komplexitet i fanfiction, jag ser självlärda videoredigerare vars verk överträffar officiella filmtrailrar när det gäller att nå fram till mina känslor.
Fandom förklaras av Mark Duffett som ett ”sociokulturellt fenomen knutet till moderna kapitalistiska samhällen, elektroniska medier, populärkultur och offentliga framträdanden.” Jag vill visa er vad exakt det innebär.
*Understanding Fandom. Bloomsbury, 2013.