Konstfack Degree Exhibition 2014 / Vårutställning 2014
“Den svenska apans 100 röda drömmar” (Photo: Klara G)
Together
Together
Together
“Longing for something is also a longing away from something.”*
In the individualized society of today, with climate crises and economical problems, people tend to long for togetherness. A while ago, I longed away from the individualized field of contemporary jewellery and corpus. I wanted the pieces that I was making to belong to a larger context. I wanted to work in a group and I wanted to see my pieces worn by a group. My exam work is an exploration of two collaborations. First, I did what I longed for; I steped outside of my field and collaborated with a costume designer for theatre in the making of the costume for the play “Den svenska apans 100 röda drömmar” at Turteatern in Stockholm. Second, I confronted what I longed away from and I invited the costume designer, scenographer and the director, from the first project, to make corpus together with me. I have chosen to make two collaborations to investigate both what a contemporary jewellery and corpus artist can give and gain from expanding and working in other fields, as well as how the field of jewellery and corpus can gain from collaborations with people from other disciplines with different approaches. By collaborating, I wish to challenge my own habitual ways of working and thinking as well as the habits within the field of contemporary jewellery and corpus.
*Nina Björk, Lyckliga i alla sina dagar. Om pengars och människors värde, sidan 14. Falun: Wahlström & Widstrand, 2012.
”Längtan till någonting är också en längtan bort från någonting”*
I dagens individualiserade samhälle, med klimatkriser och ekonomiska problem, längtar många efter gemenskap. För ett tag sedan längtade jag bort från individualismen inom smyckekonst och corpus. Jag ville att mina verk skulle tillhöra ett större sammanhang. Jag ville arbeta i en grupp och jag ville se mina verk bäras av en grupp. Mitt examensarbete är ett utforskande av två samarbeten. I det första projektet gjorde jag vad jag längtade efter: jag tog ett steg utanför mitt eget område och samarbetade med en kostymdesigner för pjäsen “Den svenska apans 100 röda drömmar” på Turteatern i Stockholm. I det andra projektet har jag konfronterat vad jag längtade bort från och bjudit in kostymdesignern, scenografen och regissören från det första projektet, till att göra corpus tillsammans med mig. Jag har valt att göra två samarbetsprojekt för att undersöka både vad en smycke- och corpuskonstnär kan ge och få ut av att samarbeta utanför det egna fältet såväl som vad samarbeten med personer från andra ämnesområden kan ge till smyckekonst och corpus fältet. Genom att samarbeta så önskar jag att utmana mina egna invanda sätt att arbeta så väl som smyckekonst- och corpus fältets invanda sätt.
*Nina Björk, Lyckliga i alla sina dagar. Om pengars och människors värde, sidan 14. Falun: Wahlström & Widstrand, 2012.
