Konstfack Degree Exhibition 2014 / Vårutställning 2014
Greenhouse
Darkness
Facad
Nadine flees the darkness in her greenhouse. But how can you flee something that is inside of you? An animation about the human condition.
I make sense of the world through metaphors. The metaphor allows me to understand something even though I haven’t experienced it myself.
An experience, a sensation, can have transparent qualities. It can be superimposed onto the experiences of others; scaled up or down a bit or change the time and the setting. Perhaps it is this which allows us to have empathy, isn’t it?
When I tell a story, I am making a room of my feelings that others can step into and we can share an experience.
In this project, I have been trying to find a way to tap into the vapors of my imagination. Through intuition-driven animation excises, I try to solidify my vague inklings, hoping to make my mind somewhat permeable to yours.
Nadine flyr mörkret i sitt växthus. Men hur flyr man från något som finns inom en? En animation om människans villkor.
Jag gör världen begriplig genom metaforer. Med metaforens hjälp kan jag förstå någonting fastän jag inte upplevt det själv.
En upplevelse eller känsla kan vara genomskinlig. Den kan läggas ovanpå andras upplevelser, bara man ändrar skalan, tiden eller inramningen en aning. Det kanske är det som gör det möjligt för oss att känna empati ..?
När jag berättar en historia skapar jag ett rum av mina känslor som andra kan gå in i så att vi kan dela en upplevelse.
I det här projektet har jag försökt hitta ett sätt att få tillgång till min fantasis vindlingar. Genom intuitionsdrivna animationsövningar försöker jag ge mina vaga aningar en mer solid form, i hopp om att i någon mån göra mitt tänkande genomträngligt för ditt.
