Lolita är ett globalt estetiskt fenomen. Dess docklika utövare provocerar och fascinerar sin ofta oförstående omgivning. Hur ska vi tolka denna kultur som inte ber om ursäkt för sin färgsprakande maximalism? Finns det performativa element i att skapa sig själv på detta sätt, är det mer än en klädstil? Jag är intresserad av användandet, om det finns element av motstånd i Lolita. Kan vem som helst vara Lolita oavsett kön och ålder? Detta undersöker jag både i Sverige och Japan. Mitt mål är inte att hitta en slutgiltig definition av Lolita, det vore inte fruktbart att försöka sig på något sådant då stilen och kulturen enligt mig är flytande och lika personlig som alla dess olika utövare. Detta är min sammanfattning av vad som hände då jag tog upp mitt förstoringsglas och likt Alice, ramlade ned i kaninhålet, och hamnade i den färgsprakande värld som Lolita är.