Konstfack Degree Exhibition 2014 / Vårutställning 2014
Sofia Åkerstedt
Usually, the internet and social media feel like a big hole where most things are exposed, blogged about, liked, commented on and stored. On your birthday the congratulations come flooding in from people that you did not know that you knew, wedding photos, baby photos, drunken photos and the odd selfie vie for room in the daily flow of images on social media.
Can you view Instagram as a notebook, a simple and public form of diary where you can reminisce? Do all the things stored in social media constitute our generation’s documentation of how we view the world, just as cave paintings, rock carvings and rune stones are, or is it just a narcissistic behavior and a feeling that if it has not happened on social media, it has not happened at all? Will it be forgotten along with the rest of the day-to-day life which we do not immortalize with our cameras and save in the virtual world?
I have examined what young people think of this, and mapped out a pattern for the usage of Instagram.
Allt som oftast känns internet och sociala medier som stort hål där det mesta blottas, bloggas, gillas, kommenteras och sparas. När du fyller år rasslar grattishälsningarna in från människor du inte visste att du kände, bröllopsbilder, bebisbilder, fyllebilder och en och annan selfie trängs i människors dagliga bildflöden på sociala medier.
Kan man se Instagram som minnesanteckningar, en enkel och publik form av dagbok att titta tillbaka i? Är allt det som lagras på sociala medier vår tids dokumentation över hur vi uppfattar världen så som grottmålningar, hällristningar och runstenar eller är det bara ett narcissistiskt beteende och en känsla av att om det inte hänt på sociala medier så har det inte hänt alls. Kommer det glömmas tillsammans med resten av de vardagar vi inte förevigar med våra kameror och sparar i den virtuella världen?
Jag har undersökt hur ungdomar tänker kring detta och kartlagt ett mönster för användandet av Instagram.
